Translate

onsdag 18 maj 2016

Med knytnäven som bästa vapnet i alla lägen

Idag har jag spenderat en lång stund med lillebror för att:

1) Förklara att det inte är att försvara sig när man slår någon som man tycker är allmänt störig.

2) Att knytnäven inte är ens bästa vapen

3) Att knytnäven inte bör vara det första vapen man tar till.

4) Att hjärnan + munnen är ens bästa vapen
 

5) Att man inte får försvara sig med knytnävarna mot folks ord. Man måste försvara sig med ord. Eller genom att berätta för en vuxen.
 

6) Att man kan välja att vända någon som irriterar en ryggen och gå iväg.

7) Att jag också tycker att lillasyster kan vara störig emellanåt.

 
Jag körde givetvis även argumentet: "Får jag slå dig om jag tycker att du är irriterande?" Det tyckte han. Hans logik är sån. Och han tycker ju inte att han är störig mot mig, och jag slår inte honom, så alltså är detta inget som kommer inträffa. Så han kan lugnt säga att jag får slå honom om han är jättestörig. 

Och hans logik säger också att när han känner sig attackerad och vill försvara sig så ska han använda sitt bästa vapen: Knytnäven. Han blev jättefrusterad när jag sa att man inte kan göra så när man är vuxen. Att man hamnar i fängelse då. Han tycker att jag egentligen borde få slå någon som irriterar mig när jag är ute på stan. Fullt logiskt enligt hans logik.....

Pust! Vet inte om något fastnar, men han kan inte gå och slå på lillasyster så fort hon visar sig för att han tycker att han försvarar sig mot hennes irriterande existens......

Det blir att prata om det här igen och igen. Som tur är, så är det "bara" hemma han beter sig så här.  Än....

lördag 16 april 2016

Missuppfattningen vid kostomläggning

Det som är lite knasigt när man väljer att lägga om kosten för sina barn är att man blir anklagad att inte "acceptera barnen som de är". Vissa vuxna med autism tar illa vid sig och det kan jag förstå. Men det är en missuppfattning. Vi som har barn med NPF har ofta släktingar och/eller partners med dragen, om vi inte har dem själva..... Det finns en ärftlig komponent... Dvs vi har redan flera vuxna i vår närhet med dessa drag som vi älskar och vissa av oss har t o m valt att leva med någon med dragen för att de tilltalar oss. Eller så har vi drag själva. När det gäller barnen så är det på en annan nivå. De mår dåligt. Det är stor skillnad mellan ett barn som har sammanbrott efter sammanbrott för att det inte orkar med sin vardag osv och på en vuxen med en sund AS-personlighet som ingen vill eller bör ändra på. Vi vill som de flesta andra föräldrar - bara att våra barn ska må bra. Jag är så glad att lillebror har en del AS-drag kvar. Hans logiska tänkande, mönstertänkandet, särbegåvningen i matte, och en del andra saker som jag inte skriver med risk för att skryta för mycket. Jag accepterar mina barn som de är men jag kommer aldrig acceptera att de mår dåligt i onödan. Och definitivt inte mata dem med sånt som jag vet skadar dem.

Ett erkännande från barnhab!

Idag var jag på barnhabiliteringen med lillebror. Vi var där för att få tips om stol att ha i skolan som man kan röra sig lite mer i. Arbetsterapeuten gjorde även en kartläggning över annat som vi behöver hjälp med. Hon ställde en massa frågor rent allmänt och då berättade jag att det går bra för lillebror med det mesta numera. Att vi inte tycker han är så autistisk längre (inte funktionshindrad i alla fall), att inte heller pedagogerna i skolan tycker det och då höll arbetsterapeuten med. Hon tyckte inte heller att är så autistisk. Hon har sett honom som mindre, så hon borde minnas hur det var förr.

Tänk, där har vi varit så ofta med olika problem, svårigheter, gått kurser osv och så uppför sig lillebror helt åldersadekvat. Hans ögonkontakt, turtagning, närvaro osv var som det skulle. Lugn var han också, och ställde sig och höll i "hänga gubbe" på whiteborden på ett helt korrekt sätt med studenten som var med.

Jag tog sats och sa att jag är övertygad om att kostomläggningen är en stor del av förklaringen och då sa hon till min förvåning: "Ja, det är många som säger det." Skönt att inte bli idiotförklarad och få höra "det finns inga bevis" utan tvärt om betrodd. Jag hade ju det lilla beviset med mig.... Det gjorde min dag idag! Så vi kämpat. Fast att lägga om kosten är betydligt enklare än att ta hand om barn som inte mår bra.

tisdag 5 april 2016

Om LIG-grupper och det inre flygplanet

Idag så var jag på möte med rektorn för vår skola. Anledningen är att vi alla är oroliga för hur det kommer gå för M i högstadiet. Han klarar precis mellanstadiet nu, men har varit på väg in i väggen ett tag. Eftersom det blir betydligt svårare på högstadiet så har skolpersonalen varit orolig. Han har en resurs på heltid. Det som gör det svårt är att han har svårt med start och stopp av uppgifter, speciellt starten. Resursen sliter sitt hår när M sätter sig på tvären och vägrar börja p g a någon småsak som bara måste vara på hans vis. Ibland kan en hel lektion gå till spillo. Vi tror att det beror på att M är trött.

Ms nuvarande resurs ska dessutom sluta nu i vår. Vi har sån tur att hans förra resurs finns på skolan och verkar vilja träda in som resurs igen. Hon är också en jätteduktig tjej som känt M sen han var 3 år, men som inte fick fortsätta som resurs just för att hon varit föräldraledig och under tiden hade nya resursen och M kommit in i arbetet. Även om hon är duktig så kommer det bli tufft för henne att hålla tempot och även att ha ämneskunskapen som behövs i högstadiet. Det finns en anledning till att man har ämneslärare i högstadiet dvs att varje lärare bara undervisar i några få ämnen...... Att hitta en annan resurs som har alla ämneskompetenserna och har kunskap om NPF specifikt Ms behov OCH vill jobba som Ms resurs under högstadiet är nog rätt omöjligt.....

P g a av detta så måste vi försöka tänka igenom andra alternativ. Det finns minst två LIG-grupper (där man får gå i en mindre klass, men får vanligt grundskolebetyg) här i kommunen och vi föräldrar känner att vi behöver tänka igenom vilket som egentligen är bäst för M. Vi vill ju inte köra honom rätt in i väggen där han går nu. Det hade varit bättre om han fick  lite mer tid när han väl kom igång med sitt arbete. T ex att jobba en hel förmiddag eller eftermiddag med varje ämne.

M vill absolut inte byta skola säger han, men vi beslöt ändå att så ett frö hos honom idag kring detta. Det är främst HT 2017 det rör sig om så vi har mer än 1 år på oss. Sexan hoppas vi att han klarar där han är nu. Det blir kämpigt men kan nog gå.

Jag förklarade det här för M med hans svårigheter. Jag jämförde honom med ett flygplan. Det är inget fel på hans inre flygplan, men det tar lite tid både att starta det och att stoppa det. Därför blir det jobbigt för honom i en vanlig klass när han måste starta och stoppa det så många gånger. Men när det väl är i luften, så flyger det jättebra, t o m bättre än de flesta andra flygplan. Och så förklarade jag att det vore bättre för honom att få vara "i luften" längre tider under skoldagen.

Vi pratade också om att lärarna på en sån skola är lika duktiga som klassläraren + resursen tillsammans. Att de haft jättemånga barn med aspergers förut. Att han i så fall får åka taxi dit och hem och att det inte är jobbigare för honom än att gå till skolan han går på nu.

Jag gick också igenom med honom enligt följande slarviga teckning hur svår skolan är från förskoleklass tills gymnasiet. Årskurs är på x-axeln (Förskoleklass till gymnasiet som betecknas G1, G2 och G3) och svårighet på y-axlen (0-13 - sen tog pappret slut). Det är lätt i början, men blir svårare och svårare. För varje nytt stadie blir det ett hopp och högstadiet kommer bli mycket svårt. Om man dessutom är aspergare så kan skolan bli lite extra svårt p g a det här med start och landning (det ritade vi också in - se blå linje) och då finns risken att man kraschar och vägrar gå till skolan. Det blir också ännu svårare under gymnasiet, men det kan man också klara med rätt hjälp. Den gröna linjen är när han går i LIG-klass. Slutmålet är att få börja vuxenskolan och då så blir det lättare igen för då kan man välja något som man tycker är kul. Ser ni hemmasittaren förresten? Han förstod faktiskt detta jättebra och sa själv. "Ja vi vill inte krascha mitt plan med flit." Tänk vad klok han är när han väl får en ordentlig förklaring!


Han vill ändå helst inte byta skola och det förstår jag. Men han gick med på att vi tänker på det som en reservplan just nu, ifall de inte kan ha en sån klass på hans skola (och det kan de inte för det är bara han som behöver en). Vi vill ju inte krascha hans plan.

Filmen Orka om Oro samt lite KBT

Nu har jag äntligen sett och visat M den här filmen om fobier, tvång och oro:

http://urskola.se/Produkter/177425-Orka-Minna-har-tvangstankar

M har varit mycket orolig på sistone. Det är hans fantasi som skenar iväg. Sen tror att han att det hemska han tänkt på ska inträffa om han pratar om det, så han säger inte till oss vuxna vad han är ledsen över. Det är oerhört svårt att hjälpa honom då.

Jag tänkte att han kan vara hjälpt av att veta att andra också har oro, att man kan få hjälp med den och att andra faktiskt klarat att bli av med den. En kille som knappt vågat gå ur sitt rum på många år hittade kraften att cykla till Kina. Vilken fantastisk historia! Och exempelflickan som har bakterieskräck får känna på ett dörrhandtag och känna oron komma och gå. Jag tvekade länge om jag skulle visa det eller inte, men kom på att just bakterieskräck är ett bra exempel för det har M verkligen inte om man säger så..... Snarare på andra hållet; att han behöver tänka på hygienen lite mer. Att inte suga och slicka på vad som helst osv. Det känns aktuellt nu när jag och maken båda fått halsfluss p g a streptokocker..... I vilket fall som helst så var det nog bra att jag visade filmen.

Vi jobbar annars med KBT för att han själv ska hitta verktygen mot oron och det är Tony Attwoods bok vi jobbar med:

https://www.adlibris.com/se/bok/exploring-feelings-9781932565225
(Det finns en för ilska också och den har jag tänkt använda till lillebror. Böckerna är annars rätt lika.)

Vi kar kommit så långt som till de glada känslorna och att plocka fram skämt som alltid gör honom glad på några sekunder. Som skämten under melodifestivalen när "Jussi Björling" blir "Juicy Burger", "Måns Zelmerlöw" blev "Måns Sell-Me-Love" och "Jonas Gardell" blev "Gollum" ("I didn´t know Gollum was Swedish"). När man drar de skämten kan han inte låta bli att skratta. Målet är att han ska ha flera sådana verktyg som han själv kan plocka fram när han behöver.