Iförrgår var jag på en workshop om hjälpmedel för autistiska barn. De bygger på att autister har lättare för bilder än för det talade ordet. Orden sägs, och sen försvinner de ju, medan bilderna finns kvar och man kan titta igen. Det handlar om hur deras minne fungerar. M frågar ofta samma fråga igen och igen. Vi blir tokiga. "Jag sa ju det precis!" Man storknar på att svara på samma fråga 10 gånger och han blir otrygg av att inte minnas svaret. Det är nämligen hans förklaring - att han glömmer svaret fastän vi precis svarat sekunderna innan.
Tiden är speciellt svår för många autister. Det verkar som att de inte riktigt har någon inre klocka eller samma inre klocka som oss andra. För att förstå klockan måste man kunna den rent logiskt och ha en känsla för hur lång en minut, 5 minuter osv är. Det senare har många autister svårt för. Det finns många jättebra hjälpmedel för det: Klockor med lampor som lyser eller skivor ("tårtbitar") som blir mindre. Man kan t ex ställa in en klockan på 20 minuter så släcks en lampa för varje minut som går, och när tiden är slut så piper den och alla lampor blinkar. Perfekt för alla barn, skulle jag tro! Istället för att man gång på gång ska förklara hur lång tid det är kvar, kan de titta.
M har väldigt svårt för det här med tiden. Trots att vi i princip alltid pratat om minuter med honom, har han fortfarande ingen känsla för hur långt 1 minut eller 5 minuter är. Han behöver verkligen någon typ av visuell klocka. Jag bad habiliteringen om en sådan i våras, men vi har fortfarande inte fått någon. "Det tar lång tid" förklarade arbetsterapeuten. "Varför kan du inte bara gå och öppna ett skåp och ge mig en?" frågade jag. "Först är det kö - jag har 400 barn, sen måste jag utreda behovet, skriva en ordination, beställa och invänta leverans från företaget." Ja, just det jag! Jag glömde den svenska byråkratin! Sverige är verkligen ett fantastiskt land att bo i när man har ett barn med funktionshinder, för man får och har rätt till så mycket hjälp, men ärligt - detta kunde vara lite smidigare! Varje dag är en kamp för oss, och en sån här klocka hade gjort så otroligt stor skillnad direkt. Jag förstår fortfarande inte varför de inte bara kan ge oss en. Det hade nog dessutom varit billigare att bara ge alla föräldrar vad de själva vill ha, för arbetsterapeutens tid kostar ju också pengar! Men min man ska själv göra en, för nu orkar vi inte vänta längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar