Mitt allra första inlägg handlade om att M har svårt för förändringar. Det gäller i allra högsta grad när något gått sönder. Han vill att vi antingen lagar det eller köper något exakt likadant. Maken har spenderat mååånga timmar på att laga leksaker, fast numera kastar vi dem och säger att vi ska leta efter något likadant i affärerna. Det är kanske inte så ärligt, men han blir lugn direkt, vi undviker ett utbrott och sen glömmer han oftast saken. Om han frågar efter något i efterhand, så säger vi lugnt att vi letar vidare i affärer eller att det har tagit slut på fabriken. "Vilket väljer du: Att ha haft leksaken, haft roligt med den, men att den sen gick sönder och du fick kasta den, eller att du inte haft den alls?" Han svarar alltid det första alternativet och sen lugnar han sig. Och är det något han verkligen gillar så köper vi naturligtvis nytt - vi är inte hjärtlösa.
Vi jobbar jättemycket med att kunna kasta saker, för stackars den människa som inte kan kasta något, inte ens skräp! Jag brukar prata med honom om vad som är förbrukningsvaror, och att man kastar och kanske t o m köper något som är bättre än det gamla. Det är mitt standardsvar när han vill köpa likadant. (Inte för att jag tycker konsumtionssamhället är fantastiskt, men det är den verklighet vi lever i.)
I julas tröttnade jag på alla uttorkade tuschpennor som bara flyter runt i köket. Jag slängde alla utom två. M blev förstås inte glad på mig, speciellt inte som jag slängde hans två (uttorkade) favoritpennor, men jag förklarade att tuschpennor är förbrukningsvara och att vi köper nya som vi gömmer för hans syskon. Han lovade att han skulle sätta på korkarna om jag gjorde det.
Igår tog han på sig sin favorit-Blixten-McQueen-tröja inför skoldagen. Trycket höll på att lossna så jag rev av det och visade honom att hans tröja var "slut". Han blev rätt upprörd, men jag tvingade honom ändå att ta på sig en annan tröja: "Du vill väl inte ha på dig en trasig tröja i skolan? Vill du ha den att sova i eller ska jag kasta den?" "Kasta den!" kom svaret till min förvåning. Jag trodde garanterat att han skulle haka upp sig på detta, och så överraskar han mig med att kunna skiljas från den på bara några sekunder! Toppen! (Men jag tvättade den, för den är hel i övrigt. Något av hans syskon kan ha den att sova i.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar