Translate

onsdag 10 augusti 2011

Om skam

Många föräldrar skäms över att ha ett barn som är annorlunda. Inte jag, jag skäms inte en sekund. Det är för att jag väljer att inte skämmas. För man har alltid ett val. Skam en känsla och min logik säger mig att jag absolut inte ska skämmas, så alltså skäms jag inte. Så enkelt är det faktiskt för mig. Och skam, i det här fallet, för dessutom inget positivt med sig. Den blir en börda. Eller sten på en redan stor börda.

Vad jag inte skäms för, bl a:
* Min son M
* Att min pappa är alkoholist
* Att min mamma är handikappad (delvis förlamad i benen på g a en muterad gen, så det bara är med stor möda hon kan gå) 

Om man själv skäms, börjar folk felaktigt få för sig att det är skamligt. Om man inte skäms, ligger skammen 100% hos dem, om den ens kommer upp.....

Min mamma har haft det tufft med skammen. Alltså att bli av med den, fastän vi i familjen peppat henne. Hon har försökt glömma bort sin sjukdom (vilket är svårt när man haltar) och har absolut inte velat prata om den. Och hon har mått ofantligt dåligt av det. Det är nog därför jag valt den öppna vägen.

Jag berättar öppet om dessa tre saker, och har inte en enda gång när jag gjort detta, blivit mött av någon som försökt föra på mig skam. Tvärt om får jag intresserade frågor, får förståelse och rätt ofta erkänner människor att de också har funktionshinder, beroenden och sjukdomar i släkten (eller själva). Det känns skönt för både mig och dem att utbyta erfarenheter, tankar och tips en stund. Det blir "win-win" och vi går ifrån mötet som "rikare" människor. 

Och rätt ofta har jag chans att påverka föräldrar, som borde skaffa en diagnos och/eller mera hjälp till sina barn. T ex: En dag nyligen när vi var på badstranden berättade jag för en främling om Ms diagnoser. Han blev intresserad och berättade om sin tonårsdotter som har dyslexi-problem "men inte dyslexi" (för det vore ju skamligt, eller?). Jag hoppas att jag förde honom lite närmare ett erkännande för sig själv och dottern...  Det jag tog med mig därifrån var att han berättade mycket om tonåren och den fokus på att "duga till" och "skam" som finns bland dagens ungdom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar