Translate

lördag 15 oktober 2011

Att tänka utanför lådan med födelsedagsfirande

Idag hade vi kalas för M som fyllde sju. Utan att reflektera över det, hade jag bjudit hem den släkt som bor i närheten på en och samma dag. Och utan att fundera så mycket på det, hade jag gjort tårta och annat fika. Dock på druvsocker, eller lite socker. Förresten, om nån undrar, så gjorde jag allt själv eftersom vi kommit fram till att maken och jag mer och mer ska utnyttja varandras styrkor och dela upp arbetet mer efter det. Just nu lagar han Ms surfplatta och det är jag fantastiskt dålig på. 

I alla fall, precis innan släkten skulle komma, kläckte M ur sig att han tyckte det var lite mycket folk på en gång. Jag vet ju att det är jobbigt för M och maken, inget nytt, men det brukar ändå funka. Men när M sa det så tydligt, så kände jag genast att "nu är det nog". Nu måste vi neurotyper anpassa oss efter aspergarna. Och man behöver inte vara aspergare för att tycka att släktkalas är lite för intensiva, för den delen heller...

Missförstå mig inte, jag tycker att alla vi bjöd är jättetrevliga och att det är kul att träffas. Det är just det - jag hinner ju inte prata så mycket med någon när alla kommer samtidigt. Man springer runt och fixar med allt, samtidigt som man måste hålla övergripande koll på barnen. Så varför inte dela upp firandet på flera olika besök? Så man hinner prata med var och en, och slipper fixa fika till så många på en gång.

Och det här med fika, funkar ju inte alls i den här familjen. Barnen, t o m lillasyster, blir helt "höga" av socker. Så man får speedade barn samtidigt som man ska passa upp på släkten. Okej, de hjälper självklart till också, men ändå. Inte optimalt.... Jag tänker att man har världens chans, när barnen är små, att starta nya traditioner som funkar för ens egna familj. Strunt samma att hela världen äter födelsedagstårta. I vår familj kan vi ha andra traditioner som fruktsallad eller fruktbuffé (M gillar inte fruktsallad). Barnen gillar ändå frukt och bär bättre än tårta. Det behöver kanske inte ens vara något särskilt vi äter, utan något vi GÖR. Som figurballongerna maken köpte och gjorde djur av, som barnen älskade. Gå till lekplats eller spela spel. Varför inte? Varför ska det vara sånt stort fokus på mat, mat, mat?

Och när jag tog upp saken med svägerskan, visade det sig att hon inte heller tyckte det var ett optimalt upplägg med dessa släktkalas. Främst för att man lagar lunch, åker bort på tårta och sen stressar hem för att laga middag. Hon hade på förslag att vi skulle äta mat ihop. Så bra! Alltså, lunch eller middag lagar man ju ändå och man kan laga något som inte skapar så mycket merjobb när man är fler, som t ex spagetti och köttfärssås.

Så sammanfattat: Flera olika firanden i mindre sällskap. Födelsedagslunch eller middag och därefter fruktsallad/fruktbuffé till efterrätt och gärna en kul aktivitet. När kusinerna kommer: Figurballonger! DET ska jag lobba för!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar