Maken och jag tänkte igenom det vi lärde oss om beslutsgång med och utan ADHD (se tidigare inlägg). Det är uppenbart varför vi har vissa konflikter. När jag går igenom steg 1-4, så styrs det helt av logiken. Detta gör att min beslutsgång går väldigt snabbt. När jag är på steg fyra kopplar jag in känslorna, som i stort sett alltid följer logiken.
Maken däremot använder både logik och magkänsla för alla dessa steg. När logiken och magkänslan säger olika saker, tar det lång tid att komma till steg nummer 4. Då behöver han tid att fundera. Detta har jag haft väldigt svårt att förstå, och det har skapat irritation hos mig. (Varför fattar han det inte? Han är ju smart och det är ju så självklart vad vi ska göra, rent logiskt.) Jag har inte fattat att hans känsla inte kunnat styras lika lätt som min, av logiken. Så jag måste verkligen stänga av motorn på ångvälten (se annat inlägg), och ge honom tid!
Min pappa är likadan som mig. Min mamma däremot, använder oftast bara känslan när hon tar beslut, och då går det också väldigt fort. Ingen logik i världen kan rå på min mammas starka magkänsla. Antingen så känner hon för det, eller så känner hon inte för det. Jag fattar faktiskt inte hur hon kommer till steg 4, men det funkar för henne. Ni inser säkert svårigheterna mina föräldrar haft i sin kommunikation angående beslutsgångar.... De är ju motpoler!
Vad som är rätt eller fel, har jag ingen aning om. Jag tänker att det kan vara bra att ha både logik och känsla inkopplat på ett tidigt stadie. Men då tar det också längre tid, när de inte sammanfaller. Tid som man inte alltid har och då blir man frustrerad och mår dåligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar