M har alltid varit rädd för lejon och ugglor på kvällen. Det har inte riktigt gått att rå på den där rädslan förrän igår när M skulle somna själv och vi började prata om detta.
Han vet ju att han sällan ser lejon utomhus här i trakterna. Att de är bakom dubbla galler på Ölands djurpark och att parken ligger väldigt långt bort. Och att de sover på natten precis som M.
Ugglor däremot är vakna på natten. Han hade faktiskt hoppat lite studsmatta i skymningen igår, så jag påpekade att det inte hade kommit fram någon uggla till honom då. "Varför? Jo, du kan plocka upp en pinne och smocka till ugglan så den dör. Det vet ugglan. Den vet inte att du är snäll. Den tror kanske att du vill äta upp den till middag. Därför kommer det inte fram ugglor till dig när du är ute och leker i mörkret."
"Och vad kan en uggla göra för farligt med dig? Den kan flaxa med vingarna, bitas med den lille näbben." sa jag. "Känns det ännu mindre än lillebrors bett?", undrade M och jag sa att det gjorde det, utan att själv känna mig helt säker på den saken... "Och den kan sätta sig i håret på dig. Är nåt av det farligt?" "Nä!" sa han som att det var självklart. Jag påpekade att en uggla är lika farlig som en katt (han älskar katter) och att den enda skillnaden är att den kan flaxa med vingarna och flyga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar