Translate

fredag 4 november 2011

Så blev barnkalaset

Vi hade barnkalas för M, förra helgen. Det var väldigt lyckat. Barnen har pratat mycket om det i skolan. Vilken tur att alla var bjudna, så ingen behövde känna sig bortvald!

Och det var bra att vi hade Ms resursperson med på kalaset. Hon känner alla barnen. De lyssnar på henne och lyder henne. Dessutom så är hon en fantastisk lekledare. Oj, vad de skrattade! Vi hade även hjälp av ena avlösaren, så vi var fyra vuxna. Det var tur, för det var 12 barn som kom. Men under den relativt korta kalastiden 2 timmar, så kan man stå ut med rätt mycket liv och trängsel.

Något som också var uppskattat, var att maken gjorde figurballonger. Barnen fick hundar och svärd. Fast det är med svärd var kanske inte så genomtänkt.... Det var någon som önskade det, och de gick ju snabbare att göra, så han gjorde några stycken. Nästa gång, ska vi nog göra figurhundar i förväg....

Och vilka goa klasskamrater! En stor eloge till skolpersonalen, som är stenhårda mot mobbning och tråkningar. De har verkligen format gruppen bra. Det märktes på presenterna, att barnen ansträngt sig för att ge saker som M gillar. Han fick bl a kattsaker, lego och trubbiga pennor. Och de bryr sig om varandra. När det gällde kosten var det flera stycken, inklusive M, som påpekade att en liten flicka skulle ha laktosfri grädde på sin tårtbit. (Det fick hon.) Och vi valde bort korven eftersom 3 barn inte äter griskött. Vi gjorde glutenfri, vegetarisk pizza till alla istället vilket uppskattades av de flesta.

M var mycket nöjd med kalaset. Det viktigaste för honom var att få visa barnen sitt hus och sina saker. Det märktes tydligt att han njöt av det. Nu är steget inte lika långt, att bjuda hem någon. Resursen, som kommer hem en timme med M på eftermiddagarna, ska försöka få med sig något annat barn någon dag. Vi bor i villa och många av kamraterna bor i lägenhet och har inte t ex studsmatta. Och flera av barnen var intresserade av hans elpiano, Kanske kan man locka med något sånt? Strunt samma varför klasskamraterna kommer hit. Om han bara kunde få någon enda vän i livet. Någon jämngammal att leka med ibland....

Och vet ni vad? M har redan fått en kalasinbjudan. En av killarna i klassen fyller snart år. Han tyckte att Ms kalas var det roligaste han varit på och hade önskat att han skulle få bjuda alla barn. De hyrde t o m lokal. Vi har kanske startat en bra trend! I vilket fall så får nu M och kanske något mer barn, äntligen gå på sitt tredje kalas sen de började förskoleklass. Han man gått på tre kalas, känns det inte lika jobbigt om man inte blir bjuden på precis alla. Tror jag i alla fall. Härligt!

6 kommentarer:

  1. Vad roligt att det fungerade så bra med kalaset :-) Och att han fått kalasinbjudan :-) V har blivit mer social sen vi flyttade till mindre samhälle. Varit hemma hos klasskompisar och haft klasskompisar hemma. Så roligt :-) Han har börjat i scouterna och det passar honom perfekt. V har förresten också ett elpiano :-) Han hittar på egna melodier och har otrolig gehör för befintliga melodier. Det där med att röra elpianot har han också svårt med :-)

    SvaraRadera
  2. Vad kul att höra! Jag vet ju precis hur man känner när man har ett barn som inte har kompisar. :( Skönt att höra att det kan lösa sig!

    Scouterna, vad är det som funkar bra? Att det är struktur och regler? M älskar ju träd och att gå i skogen, men tyvärr finns inte så mycket skog här där vi bor. Och jag är lite rädd att han skulle vimsa/vifta iväg och gå vilse, om han var med i scouterna. Kanske när han är lite äldre?

    Det är med gehör är nog något med autismen. Jag har aldrig lärt honom något (jag har spelat i musikskola i många år), men en dag klinkade han med i en låt och det lät jättebra. Hur har du lärt dig det, frågade jag med tårar i ögonen? "Jag har lyssnat!" blev svaret.

    SvaraRadera
  3. Scouterna passar då han vill lära sig saker om överlevnad och skogen :-) Han har varit på vandring med sin pappa. Det är en liten grupp med bara sex barn varav två går i hans klass. Det är ingen tävling mot andra utan han kan överträffa sig själv hela tiden. Han är med i en grupp, men jobbar även självständigt. Fre-lö ska de på hajk :-) Maken följer med. Förresten så är jag Saga som skrev kommentar till ett tidigare inlägg. Råkade använda fel konto :-)

    SvaraRadera
  4. Hej igen Saga! Det låter ju som ett perfekt koncept: Tävla mot sig själv + umgås med andra. Överlevnad verkar vara en AS-grej. Men perfekt med specialintresse som inkluderar andra människor. Det har nog hjälpt min make väldigt mycket, att han haft sådana. Han är väldigt social och folk brukar inte märka något när de pratar med honom. Ok, efter ett tag glider han in på sina specialintressen.... ;)

    SvaraRadera
  5. Jag är periodare med att vara social. Snöar gärna in på hundar ;-) Och då är det bara jag som ska prata. Precis likadant som V :-)

    SvaraRadera
  6. Jag blir bara mer och mer säker på min sak. Det där är HÖG igenkänningsfaktor. :) Läs kommentaren i din blogg!

    SvaraRadera