Translate

måndag 19 november 2012

Många fördelar med datorspel

Sedan en tid tillbaka har M och lillebror fastnat i datorspel. Först spelet Rayman Origins och nu senast Plants vs Zombies.

Rayman är ett spel där man spelar i lag. Okej man kan spela för sig själv, men då är det betydligt svårare. Visst konkurrerar man om poängen, men samarbetet är viktigare om man ska klara en bana, dvs ta sig i mål. När man skadar sig blir man en bubbla, som andra spelare kan smocka, för att rädda tillbaka en i spelet. Det gäller alltså att rädda de andra spelarna, så att de senare kan rädda tillbaka en själv. Om man inte har "fusket" förstås, som gör att man inte kan dö. Fusket kan vara nog så pedagogiskt, eftersom ett barn kan träna på banorna, utan att dö hela tiden och bli frustrerad.

I Plants vs Zombies ska man plantera ut olika växter i trädgården för att skydda sig mot zombies, som förstör och äter upp växterna för att komma in till ens hjärna. Det kan låta lite otäckt, men vi har inte märkt att någon av dem drömt mardrömmar om detta faktiskt. Växterna har lite olika funktioner och man måste vara lite taktisk om man ska klara banorna. Killarna tycker att spelet är så kul och brukar prata om de olika plantorna. Ärt-skjutaren är särskilt populär just nu. Och det finns även ett fusk för detta spel, som gör att man får obegränsat med pengar och kan placera ut nästan obegränsat med växter.

Vi har förstås tyckt, som många andra föräldrar, att de spelat lite väl mycket. Att de är små och borde leka lite mer. Men samtidigt finns många fördelar. Jag listar alla jag kan komma på i punktform, fastän jag var inne på det lite ovan.
  • Killarna har ett gemensamt intresse och något att prata med varandra om.
  • De lär sig taktik och att hjälpa varandra. Att dela med sig av kunskap och lär sig berömma varandra när den andre klarat en svår bana.
  • De lär sig vad som är socialt accepterat. Man ska t ex inte smocka medspelarna i Rayman bara för att man själv tycker att det är kul och för att gubben ser fånig ut.....
  • Det blir något som man kan vara bra på inför kompisarna. Lillebror är väldigt duktig på datorspel och brukar få visa kompisarna hur man gör på dagis Ipad. Han får självförtroende och en naturlig del i det sociala.
  • Jag vet inte om det är bevisat att det tränar upp arbetsminnet, men det är i alla fall inget negativt. Ms läkare i autismteamet tipsade om vanliga datorspel, när jag frågade efter arbetsminnesträning. Det är ju bra att minnas vilka faror som lurar härnäst i Rayman, och vilka saker man ska hoppa på för att klara sig.
  • Man tränar upp sin tankeförmåga och finmotoriken. Okej, detta är inget som är bevisat heller, vad jag vet. Men borde det inte vara så? När en stor våg av zombies närmar sig, gäller det att vara snabb i huvud och fingrar, och kunna placera ut växter på olika ställen och hålla koll på de olika zombiesarna.
  • Man kan även hitta filmer på YouTube när andra spelar. Och ren underhållning, som det vi hittade ikväll när de olika plantorna är med på audition för att sjunga spelets låt, men misslyckas.
  • Sist men inte minst, så ger det trötta NPF-föräldrar lite avlastning.....

Som en parentes kan jag nämna att Bo Hejlskov Elvén menar att spelet War of Warcraft, som finns för äldre barn och ungdomar, är socialt eftersom man spelar med andra människor. Man måste sköta sina sociala kontakter för att bli bra på spelet. I sin bok "Problemskapande beteende vid utvecklingsmässiga funktionshinder" skriver han om en hemmasittare med NPF, som fastnat i detta spel, men som sen helt plötsligt ger sig ut i riktiga världen tillsammans med en tjej som han träffat genom spelet. Vilken fin historia!

5 kommentarer:

  1. Vad härligt att höra dig lista fördelarna med spel. Jag har funderat mycket sista tiden om vi låter våran kille spela för mycket.
    Sista punkten är väldigt sann: föräldrar till npf barn behöver få vila ibland.
    Tack för ditt stöd. Mvh trollmor

    SvaraRadera
  2. Vår son spelar minecraft och är extremt kunnig . Han lär sig av att titta på youtube om spelet . Han har nog varit en aktiv minecraft spelare i snart ett år och han spelar varje dag. För honom innebär det avslappning och att få ladda batterierna. Jag kan nog tycka att han spelar mycket men han mår bra av det. Mvh Jennie

    SvaraRadera
  3. Och tack för att ni delar med er! Det verkar ju som att datorspel ger era barn mycket.

    Att få koppla av och ladda batterierna är ju superviktigt för oss alla, barn som föräldrar. Och det är inte alltid lätt för NPF-barnen att hitta något som är tillräckligt vilsamt. Ofta är det annat som stör: Andra människor, saker att titta på och ljud osv. Och så sitter de inte alltid still. Men med datorspel så klarar de att sitta stilla lite längre. Åtminstone mina. Om man inte räknar skuttpauserna..... :)

    SvaraRadera
  4. Min son spelar både dator och iPad. Han är fem år och har sista månaden lärt sig massor. Han har på egen hand, via flera appar, lärt sig att läsa, skriva ord och räkna plus helt själv. Han kan hela alfabetet. Han är krävande att underhålla och sysselsätta, så jag är tacksam för dom vilopauser som ges.
    Spel ÄR inte alltid fel. Det ser man även tydligt på din lista. ;-)
    Med vänlig hälsning, trollmor (igen)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad härligt att höra! Och jag känner igen det. Här har vi Kalle Kunskap och Lek & Lär. Jag tror jag har det i något gammalt inlägg. De spelen är ju faktiskt väldigt läraktiga.

      Lillebror är likadan, men börjar lugna ner sig nu. Han behöver antingen vara hyperaktiv i sinnet eller kroppen så datorspel lugnar honom perfekt. Och maken påstår att han är på en 10-årings nivå på Rayman, så det är klart att han blir stimulerad.

      Och du kanske funkar som vi? Man blir en bättre förälder totalt om man får en paus ibland. Då orkar man kanske förbereda någon utflykt eller skojig aktivitet istället för att göra "brandkårsutryckningar" hela tiden.

      Radera