Idag var M och lagade ett hål i en tand. Han har det lite för tätt mellan mjölktänderna i överkäken. På samma ställe både på vänster och höger sida. Det har förmodligen suttit mat där, som gjort 4 små hål i mellanrummen.
Jag kan erkänna att jag inte alls hade koll på hur det skulle gå hos tandläkaren. Dels har jag ju aldrig lagat en tand själv. Inte på riktigt i alla fall. Bara borrat pyttelite i en visdomstand och jag kände det knappt. Och M har inte heller gjort det tidigare. Lägg då till att tandläkaren inte vet så mycket om autism. Jag hade inte skickat henne någon beskrivning av hur M funkar och vad M behöver. Jag har hört att andra gjort det, men att det ändå inte blivit bra. Att personalen inte läst detta ändå. Det hade förstås kanske varit värt ett försök, om jag nu hade haft några förkunskaper eller föraningar.
Jag gick och hämtade M i skolan 15 minuter innan vi skulle vara där. Han hade själv sagt att han inte ville veta i god tid, utan hellre samma dag. Han blev ledsen och orolig när jag berättade och grät hela vägen till tandläkaren. Tur att det ligger nära....
Väl inne hos tandläkaren och tandsköterskan så märktes det att han var rätt upprörd. Jag visste faktiskt inte själv vad jag skulle göra för att hjälpa till. Jag hade försökt med logiska argument, men M var i det tillstånd då han mestadels kopplat ur öronen och bara upprepar samma oroliga frågor.
Som väl var hade vi hamnat hos två proffs. De tog över och gjorde det kanonbra. Jag märkte snart att jag inte tillförde situationen så mycket. Jag fick öva mig att vara tyst, vilket var både ovant och svårt för mig. Men jag märkte att mina kommentarer inte hjälpte, utan snarare störde deras arbete. Det blev lite rörigt när vi var 3 som svarade på frågorna.... Så jag satt tyst och lutade mig tillbaka och försökte få lite vila "i det lilla". Flera av er kan säkert tänka er hur konstigt detta kändes. Efter att jag fört Ms talan i 8 år och i princip alltid kunnat bidraga med något som hjälpt situationen, så gör jag det reflexmässigt. Nu var jag överflödig. Och det gjorde mig inte ett enda dugg, så klart. Tvärt om! :)
De lugnade M genom att själva vara lugna och tålmodigt svara på hans frågor. De märkte vad som oroade honom. Och försäkrade honom att det inte skulle göra ont, med två änglars tålamod. Han lugnade sig och satte sig i stolen. Då tog tandläkaren fram ett par solglasögon. "Jag minns att du inte gillar lampan." sa hon.
M började prata om borren. Då visade hon honom verktygen som blåser rent med luft och vatten och berättade att tanden hade blivit lite smutsig och att hon bara skulle göra rent den. Han lugnade sig, men frågade efter borren. Då visade hon "Supertandborsten 1" som var långsam och "Supertandborsten 2" som var lite snabbare. Ettan fick han känna på med nageln. "Vissa kallar dem borrar. Vi kallar dem för supertandborstar." sa hon. Snacka om att jag kände mig dum..... Varför har vi nämnt ordet borr i detta sammanhang över huvud taget? M har ju tänkt på pappas borrar i garaget. De är ju rätt stora. Vi har förstås sagt att det är mycket mindre, men det har inte gått fram. Inte så psykologiskt..... Men, men man gör inte alltid rätt i detta liv.....
Tandläkaren blåste rent mellan tänderna och därefter fick M välja "supertandborste". Han valde den långsamma. Tandläkaren förklarade att hon skulle borra i 2 sekunder (på 1 och 2) och sen pausa i 8 sekunder (på 3 till 10). Därefter skulle han få berätta hur det kändes. Det gick bra, men han sa att det gjorde ont. Då fick han välja om de skulle göra färdigt snabbt eller om han skulle få något som gjorde att tandköttet somnade så att det inte kändes. Han valde det senare och fick någon slags bedövningsgel. Därefter gick det bra.
Sammanfattat: Mycket tydligt och bra! Oh han fick själv kontrollera vad som hände.
När de skulle fylla i hålet, så jämförde de med när man bakar kakor hemma i en kakform. Han behövde en form i munnen och så hade de en maskin som gjorde degen. Det gick också jättebra.
Efteråt berömde jag dem och tackade så mycket. När folk gör rätt, förtjänar de att få veta det. De berättade att de alltid jämför med saker som barnen kan relatera till.
På väg ut hittade M två saker i presentlådan. Den ena fick vänta på honom, tills nästan gång. Han ska ju dit igen och borra de två hål som är kvar..... Större hål.... De börjar alltid med det hål som känns minst, för att barnen ska vänja sig. Fast tandläkaren sa att de ska gå direkt på bedövningen då. Inte testa utan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar