Translate

torsdag 14 mars 2013

Kompensation vid pianot

M trivs verkligen med att spela piano och ha pianoläxor. Han tycker att det är kul, fastän han egentligen har rätt svårt med notläsningen. Det var förväntat, eftersom han har svårt med att läsa. Och nothäftet sitter ju ännu längre bort, än en bok man har i handen. Och så ska han dessutom, samtidigt, spela med båda händerna.

Men kanske är detta en bra övning för honom? Ungefär samtidigt som han började spela piano lossnade det med skrivandet på datorn i skolan. Det sägs att hjärnan är föränderlig. Bygger om sig själv. Och att spela piano och skriva på dator, är lite grann likt. Tycker i alla fall jag, som spelat piano på kommunal musikskola i 9 år och kan rätt fingersättning vid tangentbordet.

Nu är det inte så att M får kämpa själv med läxan. Nej, jag vet att jag behöver vara med och kompensera honom för hans brister. Jag vet att han behöver lära sig läsa noter, och vi jobbar på det. Men just nu, så läser jag noterna åt honom. För syftet är ju inte att han ska bli konsertpianoist. Syftet är att han ska ha kul, och få en styrka till i livet, som lyfter honom. Och då är det bättre att jag kompenserar honom hans brister än låter honom kämpa med sånt som han kanske aldrig kan lära sig på samma nivå som oss andra.

M är duktig på allt som innefattar ljud. Alltså använder jag det, för att lära honom hur han ska spela styckena. Jag

1.) Spelar först stycket 2 gånger och sjunger texten. Det är för att han ska kunna "hänga upp" melodin på ord.
2) Därefter spelar jag stycket 2 gånger och säger vilka tangenter jag trycker på (C, Fiss, A,....)
3) Sen spelar jag stycket 2 gånger och räknar takten. Jag pekar också ut mönster i låten. Takter som återkommer, dvs det som är likadant som innan. M är mönstertänkare så det hjälper honom.
4) Mot slutet av veckan, så spelar jag stycket bara som det är. Utan att sjunga eller säga något. Och så låter jag honom lyssna på det i en annan version, från t ex YouTube.

Det är M som valt denna ordning och även att jag ska spela på varje sätt 2 ggr. Tur att det är korta stycken, för det tar lite tid att spela igenom styckena minst 6 gånger, innan han börjar spela själv...

Sen när han spelat igenom stycket en gång, med instruktion av mig, så spelar jag det igen. Därefter får han göra ett nytt försök. Han brukar oftast bara ha koncentration till att spela igenom stycket 2 gånger, så det är viktigt att vi övar varje dag, så han lär sig. Och det är förresten det som är optimalt för de flesta. Inte att bara öva en lång stund dagen innan nästa lektion, som jag gjorde alltför många gånger......

Idag så valde han faktiskt själv att jag skulle vara helt tyst, så han fick öva på att titta på noterna. Tänka sig! Kan det vara så att han har lättare för att öva notläsningen, när de andra bitarna (hur det ska låta, finmotoriken, taktkänslan) är på plats? Ja, så är det väl för alla?!

Tänk, jag som tidigare funderat kring mitt eget pianospel: Var det verkligen nödvändigt att lägga så mycket tid på det? Jag blev ju inte konsertpianist precis, utan verkligen bara en hobby-medelmåtta. Men nu, när jag övar med M, så är jag så glad att jag gjorde det. Och så har vi ett gemensamt intresse till! :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar