En bra hemlis (ja, eller två olika)

Lillebror och lillasyster bråkar. Jag ropar åt lillebror:

"Kom ihåg vår hemlis! Lillasyster är ......" (utelämnar sista ordet)

Lillebror lugnar sig och viskar: "liten" och flinar förnöjt.

Lillasyster: "Ja vill också höja hemlisen."

Jag: "Okejdå. Kom så ska jag berätta."

Så viskar jag i hennes öra:

"Min och lillebrors hemlis är: Lillasyster är en riktig prinsessa. Så vi får vara rädda om henne."

Så nickar hon instämmande och flinar förnöjt. Och båda barnen glömmer bort bråket.