Idag har vi sagt upp vår avlösarservice i hemmet. Dvs då någon kommer hit och har hand om M en stund, och vi föräldrar får lite avlastning. Vi hade bara några få timmar kvar: Fem timmar i månaden. Vi sa upp timmarna eftersom den kille som hade timmarna var tvungen att göra ett uppehåll på grund av ett annat jobb. Han kunde komma tillbaka senare i år. Men eftersom M och lillebror leker så fint nu, så tänkte vi att vi kunde sätta stopp nu.
Det är så svårt att veta nu om vi gjort rätt. M och den här avlösaren har ju byggt upp en relation, och har haft många fina promenader tillsammans. M vill inte att avlösaren ska sluta. Andra sidan så står ofta lillebror här och undrar var M är, när M och avlösaren försvunnit ut på promenad. Han har varit riktigt ledsen, och det har inte känts bra. Visserligen så hade lillebror kunnat följa med dem. Det hade funkat rent praktiskt, men det är nog inte vad M hade velat. Och det hade inte varit kul för lillebror att få höra gång på gång, att han inte är välkommen med på promenaden av sin storebror som han ser upp till väldigt mycket. Ibland får man ta sitt föräldraansvar och ta ett tufft beslut....
Maken vill också gärna börja ta ut M och lillebror på promenader och skogsutflykter, nu när barnen blivit äldre och mår bättre. Det är lättare för honom att komma till skott med det om ingen annan har den rollen. Kanske hänger dessutom jag och lillasyster på, eller så har vi lite egentid bara vi två. Hon blir nämligen ofta "tött i benen" och orkar inte gå lika långt som sönerna. Och har ett stort behov av egentid med mig. (Mer om det i ett kommande inlägg.)
Det har genom åren varit så att avlösaren har hjälpt mig med barnen, de dagar då maken åkt ut på sina fritidsintressen. (Han behöver komma iväg en stund på helgen, för att inte få "sensory overload" av allt barnskrik, all stress han upplever, osv.) Numera så klarar jag alla tre barnen själv. Allra enklast var det förstås när lillasyster hade hemma en kompis i söndags och jag var ensam med fyra barn. De skötte sig själva och jag kunde till och med få en lugn stund. Nu är det inte alltid lugnt så när maken är iväg, men jag känner att jag reder ut det bra även när det inte är lugnt. Jag vill försöka och tänker att kommunens pengar kanske kan användas på någon annan i större behov än oss?
Det känns så klart sorgligt också. För när livet var tufft, och hjälpbehovet stort (vi hade 15 timmar/ vecka), så var avlösarservicen det som gjorde att maken och/eller jag inte gick in i väggen. Vi är väldigt tacksamma för att vi fått ha den och fick igenom det vi behövde just då.
Avlösaren är självklart välkommen hit på besök. Han har lovat att komma hit och hälsa på i vår. Och det hoppas jag att han gör. Vår andra avlösare som slutade i våras, har varit här och hälsat på och det var mycket uppskattat av oss alla. Jag tror att det är bra för alla inblandade om man inte bryter kontakten helt. De har ju varit som en extra familjemedlem, när de varit här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar