Idag
skulle lillebror till tandhygienisten. Ett problem: Lillasyster ville så gärna
gå hon också. Hon grät för att han fick gå men inte hon. Jag lovade henne att kolla upp när det var hennes tur.
När lillebror skulle välja
leksak efteråt tittade han länge i presentlådan. Han hittade inget direkt
som han ville ha. Så plockade han upp en röd bil.
"Den ska jag ge till 'lillasyster'." sa han.
Givetvis fick han välja en sak till, till sig själv. Det blev en penna.
På vägen ut därifrån konstaterade han:
"Jag behövej inte sådana bilaj längje."
Min lille kille har blivit stor. Glad skuttade han därifrån. Han skulle absolut hålla bilen i sin hand hela vägen hem. Och när vi kom hem sprang han emot henne med sin gåva.
"Här får du en bil." *Skutt, skutt*
Vem har sagt att aspergare inte har empati?
Åh, fin kille! Vill att du ska veta att jag kikar in här varje dag för att få nya tankar. Jag har en kille som fick sin diagnos för ett halvår sedan. Vissa dagar tycker jag och min man att vi börjar hitta sätt att inte bara överleva, utan t o m leva. Andra dagar rasar vi ner på botten och känner att vi fått för stor utmaning. Vi kommer inte klara det. Nu har vår kille börjat nollan, och jag fick massor av inspiration av ditt samtal med pedagogerna om hur din kille fungerar. Tog nästan copy paste på vissa delar :) Tack för att du delar med dig. Vi är många på andra sidan skärmen som får massor av styrka ab det! Tack!
SvaraRaderaHej och varmt välkommen till min blogg! :) Vad tråkigt att höra att ni har det tufft. Vad bra att mina inlägg kan vara till lite nytta för dig. Tack för att du återkopplar det! Det gör mig jätteglad att få veta. Många gånger är jag trött när jag skriver och hinner egentligen inte, men det är bra nedvarvning för mig. Att bearbeta alltihopa. Och så hoppas jag ju kunna hjälpa någon som är i liknande situation. Ibland går det några dagar mellan inläggen och det är bara för att jag inte har så mycket att skriva. Det har helt enkelt blivit bättre och bättre här. Men så fort jag känner att jag har något att berätta så skriver jag ett inlägg. Kommentera gärna igen!
RaderaÅh, finaste lillebror.
SvaraRaderaJag vet att du inte trodde det, att det var så att Autistiska... människor med Autism (gillar inte att säga Autistiska, jag är inte en diagnos. Ingen annan heller, men det är en vana) Skulle jag vara glad om jag ser andra människors lidande? Skulle jag vara ledsen över att min kompis är överlycklig över något som jag inte fick? Pyttsan! Inte en chans!