Födelsedagstårta!

Tredje blogginlägget för idag. Ni får väl en chock nu när jag varit tyst så länge. ;)

Kan inte låta bli att visa upp lillebrors födelsedagstårta. Den är gjord i en silikonform av mosade bananer i olika smaksättning: blåbär, blandat med jordgubbar, med kakao+vaniljpulver och sen med hela körsbär. Varje lager är fryst för sig, så de inte skulle blandas. Man kan ju variera efter tycke och smak. Och tricket för att få det fint, är att ha en fin form.

En given succé hos mina barn som sällan får raffinerat socker. Och när den hade tinat lite så fick vi i de 8 ljusen.

Multi-taska mindre

Har ni hört om den senaste forskningen om multi-tasking? Jo, det fungerar inte!

Man tror lätt det där man går runt i huset och plockar disk och leksaker på samma gång som man funderar på vad man ska laga till nästa mål mat. Smiter emellan och svarar på något meddelande på facebook. Kollar mejlen. Det känns ju rätt effektivt. Man vill ju ha lite tid över på kvällen till att betala räkningar och plocka in tvätt. Så man inte går bakåt. Och tänk om man fick koppla av några minuter med. Varva ner innan läggdags på rätt sida om midnatt? (Vilken lyx!)

Men efter ett tags multi-taskande blir man trött. I alla fall jag. Så kommer lillasyster och säger: "Mamma jag vill göra nåt med dig." Hon liksom dänger till mig där jag står med 5-10 bollar i luften. Klart att man känner sig lite irriterad. På en liten unge som helst av allt bara vill vara med en. Som man satt till världen just för att man vill träffa henne. Samtidigt så ropar lillebror från andra ändan av huset: "Färdig!" eller "Mamma HJÄÄÄÄLP MEJ!" Och så piper tvättmaskinen....

Inte konstigt att man blir snurrig i huvudet för att inte säga matt. När man har så många processer i huvudet samtidigt så blir det inte lägre effektivt, för man får börja om gång på gång. I tanken. Det är det som ska vara det dåliga med multi-tasking. Så nu ska jag försöka göra en sak i taget så mycket det går. I helgen så städade jag köket utan att knappt gå in i vardagsrummet och det var jätteskönt. Vardagsrummet blir en annan dag.

Och när lillasyster ville spela ett spel, så var det bara en process jag behövde pausa i mitt huvud. (Disken.) Betydligt mindre stressande. Och jag kunde säga: "Jag ska bara plocka undan lite disk." Lite lättare för henne än att förstå än att jag måste pausa mitt runtvirrande.

Just nu har jag en envis förkylning. Jag nyser och har en kran i mitten av huvudet. I tre dagar har det varit så vilket är lite ovanligt för mig. Det brukar gå över snabbare. Imorgon så får jag vara hemma och bara vila.

Uppgradera håret

Då var vi där igen. Ordet uppgradera är ju helt fantastiskt. Det kan man slänga inte lite här och lite där och innebär alltid att det är något positivt som ska hända.

"Uppgradera din kropp med lite sallad!"

"Nu måste vi uppgradera mornarna med att komma i bättre tid till skolan."

"Nu måste vi uppgradera vardagsrumsgolvet." (Ok, lite genomskinligt - funkar inte alltid.)

"Nu ska vi uppgradera ditt hår."

Säger man:

"Nu ska vi klippa ditt hår." så innebär det något jobbigt.

"NEEEJ, INTE NUUUU!" blir svaret.

Men ska håret uppgraderas så får man ju något.

Samtal med hab-psykologen

Idag så pratade jag med psykologen på habiliteringen. Vad hon sa i punktform.

• Hon bekräftade att Ms oro och ångest är ett symptom på utmattning. (Hon har jobbat en hel del med det, så det kändes förtroendeingivande.)
• Det är bra att öva M på att välja, så att han lär sig med erfarenhet att det brukar bli bra när man väljer och att det är ok att välja fel.
• När det gäller oro för att tankar ska bli sanna, så bör man prata om det att det bara är tankar. Och göra övningar som: "Tänk att jag blir en groda." och så blir man så klart ingen groda. 
• Mindfulness kan hjälpa och jag ska bli uppringd av en kollega till henne som är utbildad på mindfulness.
• Det vi måste göra är att minska på stressen och få skolan att ändra på det som inte funkar - ja det som jag i princip redan gjort de senaste dagarna.

Så nu återstår bara att göra. Att genomföra förändringarna både hemma och i skolan och försöka hitta vila för M.

En positiv sak hände idag. Han plockade själv upp religionsboken och började läsa på läxan. Han läste t o m de sidor som de egentligen hade hoppat över. Av intresse. Jag tar det som ett gott tecken på att vi är på rätt väg. :)

Resultatet av skolbesöket och möte mer rektorn

Idag så hade jag och resursen möte med en av rektorerna. Vi har en del nya tankar sen de senaste dagarna då jag varit i skolan och själv sett en del + kunnat snacka ihop mig med resursen lite mer. Jag måste säga att jag är imponerad över hur prestigelösa pedagogerna och rektorerna är. Alla vill förbättra för M och vi jobbar tillsammans för att hitta läsningar. Fantastiskt! Vill inte tänka på hur det är när man inte har detta stöd i ryggen.......

På mötet kom vi fram till:

• Resursen behöver vara med på gympan. Den har tidigare funkat utan resurs. Så är det inte längre. Och han är bollrädd och vägrar att vara med. Gympaläraren behöver kommunicera vad som krävs för måluppfyllelse och vad han anser att M bör träna på. Steg för steg. Det är så han lär sig. Lite i taget.
• Bildläraren behöver kommunicera dagen innan vad M ska måla dagen efter. Och M kan inte få några val, för det skapar ångest. En tydlig instruktion måste finnas och även kollas upp dagen innan (av mig) så den funkar. Annars får vi justera den. Även här bör kraven på måluppfyllelse kommuniceras.
• Slöjden har inte heller funkat för att M inte vill såga i plankor. Han tycker att det är synd att såga i dem. Detta ska lösas genom att slöjdläraren sågar upp plankorna i rätt storlek, så får M fila och sätta ihop dem. Slöjdläraren är inne på att han får testa olika saker och se hur det går. Bra! Även här bör kraven på måluppfyllelse kollas upp.
• Det är lite rörigt i Ms arbetsrum p g a att eleverna hämtar material där. Detta ska nu flyttas ut därifrån.
• M lär sig bäst genom att lyssna, så han ska få tillgång till inläsningsservice av alla läromedel. Det kommer underlätta läxläsningen och även läsningen i skolan, eftersom resursen kanske kan planera lite samtidigt som M lyssnar.
• M ska få vara inne och läsa på de korta rasterna istället för att gå ut om han vill, så slipper han bli utmattad av på och avklädning. Han har ett liggunderlag att ligga och sitta på.
• Han ska få mer tid på sig i matsalen. Resursen har sin (välbehövliga) rast då, så en annan pedagog tar över och ser till att han äter ordentligt. Tidigare så trodde M att han delade med någon annan för att han delade med lillebror förra året och för att hans efternamn var felstavat. Tänk vad nyttigt det är att gå till botten med "varför" på alla udda beteenden.
• M pratar ofta högt ut i klassen utan att räcka upp handen. Ibland gör alla elever det - då det är lite mer informellt, så det är svårt för M att förstå varför han inte också kan göra det. Han förstår inte att de andra eleverna timar det rätt, dvs kommer med sina inflikningar utan att avbryta (som M oftast gör). Pedagogerna ska hitta ett sätt att vara tydliga med när man måste räcka upp handen och när det inte behövs. En skala likt den de har när det berättar hur tyst det ska vara i klassen.
• Resursen ska få mer planeringstid och de övriga pedagogerna ska ombes att kommunicera bättre vad som är tänkt inför nästa dag så resursen har lättare att veta vilka moment hon kan ta bort och hur hon ska anpassa undervisningen till M
• Rektorerna ska ta upp de flesta av punkterna då klass 5-lärarna samlas på veckomöte och informera om vad vi kommit fram till..
• Vi ska kolla upp autismpedagogiken hos en närliggande skola som har ett mer utarbetat sätt att jobba. Som bl a låter eleverna jobba längre med varje ämne i taget och inte bara 40-60 minuter i taget. Det hade verkligen underlättat för M som har stora igångsättningssvårigheter, men som gärna djupdyker när han väl börjat.

En tung höst

Det var länge sen jag skrev. Det har varit en rätt tung höst. Maken jag jobbat heltid, vilket har inneburit att jag lämnat och hämtat. Dessutom har barnen somnat sent, så det har liksom inte funnits varken tid eller ork över till att blogga.

M har haft en tung höst. De senaste 4 dagarna har jag varit på besök i skolan för att se vad vi kan förbättra och förändra för honom så han orkar. Det är läskigt hur snabbt det kan gå åt fel håll. Jag har trott att det har handlat om åldern för att han haft mycket oro, och i princip all oro har handlat om att det skulle hända mig något eller att han gör något fel. Jag har inte fattat att han är på väg in i väggen och att oron bara är ett symptom på det. Andra symptom har varit att han vägrat ta upp sin penna eller sitt sudd i skolan. Eller bara lagt sig ner på golvet och inte gjort något.

När han fått vila mer efter skolan och tagit det lugnare har också oron försvunnit till större del. Skönt! Han har liksom bara fått vara och ta det lugnt utan tjat. Tittat på film eller bara får ligga still på en matta i en timme. Jag har åkt tidigare från jobbet för att jobba sista tiden hemifrån, så M har kunnat komma hem lite tidigare några dagar. Efter det har han orkat vara social med familjen.

Det var väldigt nyttigt att vara på studiebesök i flera dagar. Han har bra dagar och dåliga dagar, så är man bara med en dag, så missar man mycket. Jag skulle gjort det för länge sen. Man har ju 10 kontaktdagar/barn med funktionshinder, så varför inte utnyttja dem? Rekommenderas! För en gång skull var det lite mindre att göra på jobbet, så jag kunde t o m göra det utan att känna mig sönderstressad.